Skådespelare och initiativtagare till teaterföreställningen Pappan, pogromen och parallellen.
”Jag ville få fatt i min pappas historia, förstå hur han som ung judisk man i Bukarest under Andra världskriget, levde och överlevde. Jag ville berätta om min egen längtan efter ett kulturellt, själsligt hemmahörande och smärtan i att inte veta. Och jag ville väva in Mihail Sebastians vittnesmål – hur samhället steg för steg förändras, hur språket brutaliseras, hur ”vi och dom”-tänkandet normaliseras.”